När boktryckarkonsten utvecklades på 1400-talet och gav spridning åt det tryckta ordet, varnade man för att läsning kunde skada ögonen. Ett rejält skutt framåt i tiden återfinns samma farhågor när teven intog hemmen. Listan kan göras lång på exempel där ny teknik mötts med rädsla och skepsis. Det återspeglas också på våra arbetsplatser. I internets barndom var det arbetsgivare som förbjöd de anställda att använda nätet, eftersom rädslan att det skulle användas privat var stor. Andra arbetsgivare blockerade vissa adresser som inte ansågs behövas i tjänsten.
Nu uppfinns hjulet igen, men denna gång stavas det sociala medier. Frågan om man får facebooka privat på arbetstid är en het potatis. Rent arbetsrättsligt är saken glasklar – det får man inte. Men man får å andra sidan inte mejla privat eller ringa privata samtal heller. Men det gör väl alla ändå? Hur ska man annars få livet att gå ihop? Få arbetsgivare upplever nog detta som ett problem, så länge det sker med sunt förnuft i rimliga proportioner. Men Facebook har ökat med tusentals procent de senaste åren och snart har mer än varannan svensk ett konto. Nu ska det skrivas policys och regleras, annars kommer ingen att sköta sitt jobb längre. Eller? Nej, Sverige kommer inte att stanna den här gången heller. Klarade vi telefonen och internet på arbetsplatserna klarar vi Facebook och andra sociala medier också.
En annan het diskussion som pågår just nu är hur företag och organisationer ska använda sig av de sociala medierna. Rädslan att inte synas, eller att göra fel är påtaglig. Inbjudningar till kurser, evenemang och tips om hur du bör agera i sociala medier är snart fler än antalet mygg i Norrland en midsommarafton. Och det finns väl inte en PR-byrå i hela landet som har missat att utse en expert på området. En hajp som börjar likna det som föregick den stora IT-bubblan i slutet av nittiotalet. Nu tror jag kanske inte att de sociala medierna kommer att kraschlanda på samma sätt som det gjorde den gången. Men tron på nyttan med sociala medier är kanske en smula upphetsad.
Jag har roat mig med att surfa runt och kika på några olika expertråd, som några PR- byråer (i sann social media-anda) öppet delar med sig av. Jag slås av hur olika tipsen är. Ett exempel är att en byrå säger att ett av det vanligaste felet företag gör är att de inte har någon strategi när de ger sig in i sociala medier. En annan byrå hävdar motsatsen: Ett vanligt fel är att företag tror att de måste ha en färdig plan för sitt medverkande i sociala medier. Det är bättre att bara ge sig ut, så kan man forma sin strategi vartefter.
Sociala medier är här för att stanna, därom är de flest ense, men råden om hur de ska hanteras och vilken nytta de har spretar ännu. De sociala medierna måste också ha ett vettigt innehåll för att de ska vara intressanta även när den första entusiasmen har lagt sig. Det innehållet tror jag bland annat återfinns i de traditionella nyhetskanalerna. Det ena ger det andra och med en mix av traditionellt och nytt kommer man nog en bit på väg. Åtminstone så länge det sker med sunt förnuft, omdöme och rimliga proportioner.
3 kommentarer to “Sunt förnuft, omdöme och rimliga proportioner”
När man säger att det inte är tillåtet att ”Facebooka” på arbetstid är det förstås inte hela sanningen. Det är just att sköta privata ärenden som inte ska göras på arbetstid. Synd att det försvann lite i senaste numret av DIKforum. Själv har jag använt Facebook inom min yrkesroll i tre år – på arbetstid. Det har hela tiden varit uppmuntrat av min arbetsgivare. På min arbetsplats har vi t ex också drivit en blogg i 6 år.
Klok reflektion. Det är naturligtvis det privata facebookandet jag syftar på. Jag korrigerade det i texten så att det inte ska missförstås. Att använda sociala medier inom ramen för ens anställning är förstås en helt annan femma.
DEt är märkligt att alla nya tekniska möjligheter alltid ifrågasätts och väcker förbudsivrare. På arbetsplatser handlar det ju alltid om att använda tekniken om den är bra och man behöver den för det man ska göra. Så enkelt är det ju faktiskt. Missbruka sin arbetstid kan man göra på många sätt, men då är det ju det problemet man ska tag i, inte om det görs via den eller den tekniken.
Din synpunkt: